Final!!! Helt sjuk, så står vi där igen, i final. Efter inte sju, så två, svår år (säsonger). Och sett över sex matcher är det fasen rättvist. Skitsamma hur det sett ut, Luleå har likt förbannat rett ut det, huggit som kobror, haft en målvakt som är bättre än motståndarens. Då står man plötsligt i final.

Man tänkte sig nog att Frölunda skulle komma ut hårt, ett sårat djur som slogs för sin överlevnad, på hemmaplan, med två av lagets bästa backar borta (varav den ena seriens bästa back). Det vi fick se var något annat, ett Luleå som låg rätt, bidade sin tid, stack upp för att markera närvaro. ”Ge oss minsta lilla så hugger vi”. 0-0 efter första.

I andra däremot sköljer Frölunda över Luleå. Men frapperade ofta på utsidan, och de få gånger man lyckades ta sig in till en farlig yta så kommer Ward upp stort. Det är helt otroligt vilken utveckling han haft. Han känns otroligt stabil, man förstår hur han lyckats placera tidernas nolla i SHL på bänken. Så som 1000 ggr förut när ett lag maler på utan att ta betalt, så tar motståndarna betalt. Vet inte hur många ggr det varit på det sättet för Luleå. Men denna version av Luleå är något annat. En Levtchi som lyst med sin frånvaro en stor del av slutspelet bestämmer sig plötsligt för ett ögonblick av magi. Den mottagningen han gör innan målet är absolut världsklass, då har vi inte ens kommit till avslutet. Den mannen har en förmåga att byta riktning i EXAKT rätt ögonblick, när han så vill. Plötsligt står det 1-0, på något jäkla vänster såg man det komma. Det har ju varit såhär hela säsongen.

Efter en ganska usel andra period, i en match som Frölunda MÅSTE vinna, så går Luleå in till paus inför tredje i 0-1-ledning. Tredje är ett ställningskrig, Frölunda har inte alls samma momentum som i andra perioden. Och plötsligt bestämmer sig Levtchi och den ständiga ”sprattel-gubben-i-lådan” Shinni för att blixtra till. Snabb spelvändning, två-mot-etta, flipmacka över och pang i målvaktens sidledsförflyttning. Så står det 2-0. Luleå får liksom inte ens lägen på uppenbara misstag, utan små små misstag utnyttjas maximalt. Sen är det solitt, och Ward stänger butiken. 0-2 i Scandinavium. FINAL! Utan ett enda mål i PP i semifinalen. Det är ändå ett sparkapital som heter duga, precis som möjligheten att två backar gör comeback.

Till sist. Allard. 0+12. Stabiliteten personifierad. Ge karln nytt kontrakt direkt.

Låt oss strida om det Brynäs. Men först låt oss njuta av detta först. Luleå i final igen. Det är en härlig tid att leva.

På återhörande!