Förra matchen var det Frölunda som drev matchen men som ändå åkte hem tomhänta, idag var det tvärtom. Luleå kommer ut starkt idag igen och ska, tänkte man, ta ledningen i matchens första powerplay. Istället blir det ett pissigt powerplay som kröns av att Sellgren lägger en myra till O’neill rakt bakom honom på skridskorna, pang så vänder spelet och Frölunda och det är 0-1. Man har inte råd i semifinaler att ge bort mål i powerplay.

Att hamna på rygg längre stunder i egen zon och låta motståndaren ta sig in i slottet håller heller inte. Kan tänka mig att Ward vill ha den tillbaka då han viker bort huvudet när pucken kommer. Vips står det 0-2 när Luleå egentligen skapat väl så många chanser.

inför andra tänkte man att Luleå skulle komma ut starkt igen, men då kastar Frölunda sin vana trogen puckar mot mål, Ward stöter ut pucken med stöten i bakhuvudet på Harde. 0-3 och ridå var känslan.

Luleå lyckas hitta energi då Själin med en backhand vispar in 1-3. En helt galen hemmapublik bär fram Luleå under den kommande tio-minuters-perioden vilket når sin kulmen när Lilja styr in 2-3. Nu var känslan att kvitteringen hänger i luften inför tredje.

Luleå kommer ut starkt i tredje och skapar heta lägen och känslan var att Luleå skulle göra ett kvitteringsmål. Men Allard är lite för het i pressen och går högt samtidigt som Levtchi inte åker i hundra blås hemåt och sen är det 2-4 och lite känslan av punktering. Att sen Frölunda gör 2-5 på ytterligare en spelvändning som Ward silar in känns som skitsamma.

Det är oerhört små marginaler dessa lagen emellan, ge bort ett i PP, ett skott som tar nacken in kostar en match. Sätter man inte sina egna 100%-lägen så torskar man.

Oavsett vilket, kort minne, nollställa inför resan ner till Göteborg på onsdag. Fortfarande mycket som är positivt.

På återhörande!