Dagen innan hemmamatch mot Skellefteå är alltid något speciellt. Det ligger som en förväntan i luften, alla går och laddar för något stort. Det är på något sätt lite lättare att gå till jobbet, man liksom vet att det ligger en godbit runt hörnet. Oavsett placering i tabellen, oavsett form, derbyna lever på något sätt sitt eget liv.

Förre derbyt gav en bitter eftersmak, så loja som Luleå var då var längesedan jag sett. Ibland kuggar det helt enkelt inte i nånstans, så kan det vara i omgång 13 och man kan leva med det. Men i ett derby får det helt enkelt inte ske. Gör det ändå det så vill man åtminstone se att nån gör något för att bryta mönstret. Tänker inte inte lajva Wikegård och efterfråga att nån ska köra över någon, man har liksom inte råd med fem matchers avstängning längre, är som inte värt det. Men ändå något åt det hållet. Det krävs ju inte mycket för att dra igång ett litet brawl i dagens SHL.

Med förra derbyt som fond, och med de senaste två matchernas lite sämre spelmässiga insats så är det ett utmärkt läge att dels studsa tillbaka, hitta sina intentioner i spelet igen. Dessutom en perfekt match att ha inför kommande slutspelet. Precis som i slutspelet höjs domarnivån, det tillåts lite mer, det går lite snabbare. En perfekt genomkörare i detta läge.

Laaksonen tillbaka i line upen. Välkommet tillskott, det håller inte att låta Sellgren klocka in på 30 minuter resten av grundserien. Hoppas Tuhkala får minuter även i derbyt, skulle vara intressant att se hur han klarar sig i derbyn med. Men alldeles oavsett, derbyn är ett eget väsen. Jag skiter egentligen om Sellgren klockar in på 40 minuter, om vi spenderat all tid i egen zon just den här matchen. Bara vi vinner. Gör vi det kan vi börja slipa på det spelmässiga efter det igen.

På återhörande imorgon!