Så där ja! Hade det lite på känn att vi skulle få se ett helt annat Luleå i dagens match. Luleå var på intet sätt dåliga i den första matchen och hade kunnat ta den med gott samvete, men det var ändå något som saknades, lite hetta, lite bett i pressen. Idag kommer man ut stenhårt, trycker ner Brynäs på hälarna, får träff i pressen, vinner kamperna i sarghörnet. Förra matchen efterlystes stjärnorna. Vilka ska bära Luleå under finalserien? Idag small det efter en minut, Andreasson, vem annars. Luleå var bra i första perioden i match 1 också, men nu fick man tidigt betalt och det är så oerhört viktigt. Det ger mer energi, och tar udden av båda publik och hemmalag.

Luleå fortsätter i samma stil, Brynäs ser långa stunder helt desillusionerade ut. Det har man inte sett mycket av denna säsong. Ett lag som gått genom hela serien som en ångvält, som inte förlorat en hemmamatch i slutspelet, som Luleå får helt ur balans där frustrationen lyser tydligt. Detta Luleå har en fin förmåga att studsa tillbaka, som får motståndarna ur balans, och som all denna spets i kombination en lojalitet mot systemet.

Lagom till finalen har PP börjat leverera. Levtchi som var totalt osynlig förra matchen hittade en öppen ytan, Andreasson håller i pucken lagom länge, håller inne skottet och släpper den i sista stund över till Levtchi som kan raka in den i öppen kasse, drömstart med 0-2 efter första, precis som Fröberg förutspådde i en intervju inför match.

Luleå fortsätter i samma stil i andra perioden och är långa stunder det klart bättre laget. En hemmaspelare drar på sig en ful tackling på läskigt avstånd som gör att Andreasson dundrar in sargen med huvudet före. Är det nån spelare jag inte vill ha skadad så är det Andreasson. Nu verkar det ha gått bra även om han utgick i tredje.

Powerplay ja, och stjärnorna som ska bära Luleå. Det Omark gör i PP är ren magi. Brynäs vet vilken yta han söker med sina instick, publiken vet, hela SHL vet. Likt förbannat snirklar han något varv, just som backen sätter press på honom, just som boxen tvingas rör på sig, då sticker han in pucken till Shinni i ytan mott framför mål. Shinni är ofta klinisk i dessa lägen, så även denna gång. Pang, 3-0.

I samma PP dundrar Harde in 4-0 via en back framför mål. Harde måste ändå sägas ha vuxit ut till en gigant i Laxens frånvaro. Imponerande med tanke på allt snack som varit i och med att det är klart att han lämnar efter denna säsong.

4-0 inför sista. Sen blir det som ofta blir i tredje. Brynäs chansar och kastar puckar mot mål. När dom sen får ett PP så hittar dom över centrallinjen på bortre forward som kan prickskjuta i öppen kasse. Energi stiger i arenan, Luleå blir lite stirriga. När man sedan gör 4-2, också genom att kasta puck i röra framför mål, snappa upp en retur som ingen ser, ja då är det nerv i matchen igen. Bra timeout för att lugna ner och hitta tillbaka till grunderna.

Förra matchen studsade det lite fel, den här studsar rätt. Hedqvist (återigen oerhört stabil idag, den killen har en otroligt hög lägstanivå) bär upp puck, ska passa över centrallinjen men pucken styrs upp till Koivistoinen på blå som smaskar på, i ansiktet på en Brynäsback och in i mål. Tur, absolut, men studsar förtjänar man också. Där dör matchen och Luleå har kvitterat.

Mycket ser otroligt bra, det kunde ärligt talat stått 2-0 i matcher till Luleå, mot seriens bästa lag under grundserien på två bortamatcher. Hemmafördelen är åter hos Luleå. Nu vänder det upp till Delfinen som kommer bära fram hemmalaget. Kort minne, den här matchen är inte värd mer än en match på jakten mot fyra. Men Luleå känns otroligt samlade. Just nu är känslan att serien tillhör Luleå. Det kände man 2022 också. Kort minne, nollställ, repeat på onsdag.

På återhörande!