Torsk i Scandinavium. Luleå kommer ut svagt igen. Det håller inte att inleda helt under isen och bjuda på hav av ytor i farliga ytor framför eget mål. Och om förhoppningen var att Lassi skulle nå upp till formen från fornstora dar så infrias dessa inte. Ska inte beskylla honom för något av målen egentligen, men han spikar inte igen fullständigt som han har (hade?) kapacitet att göra tidigare. Sen kan man vända och vrida på att det är oerhört starkt att komma tillbaka från tvåmålsunderläge två gånger om, för det är det. Men ska Luleå ha någon chans att vända denna serie nu så måste de svaga starterna och att bjuda på mål städas bort.

Sen landar det också i att special teams blir avgörande. Luleå har inget bett alls i PP och Frölunda är dödliga i sitt. Det blir det som nånstans ändå avgör matchen. Visst, horribelt beslut att ta matchstraff på både Allard och Frölundaspelaren, och att bara ta Nurmi. Och anfallet innan missar domarna en solklar tripping på Lilja. Men det är inte där Luleå förlorar matchen. Det är framför eget mål. Det har gått att sminka grisen tidigare under säsongen men blött spel framför egen kasse då offensiven levererat. Men nu lyser Omark, Levtchi och faktiskt även Andreasson med sin frånvaro och då MÅSTE defensiven var solid, det är den inte för tillfälligt.

Nyckelmatch på fredag, torsk där så blir det svårt. Nu behöver spetsen dyka upp till festen, och det måste vara ”äckligt disciplinerat”. Feta damen är på inget sätt sjungit, men nog fasen börjar hon röra sig till scenen.

På återhörande!